Görväln med Gåseborg

Text: Ingrid Stenman

Att beskriva Görvälns naturreservat som satellitlokal utan att ta med sträckräkningslokalen Gåseborg som i tidigare nummer omnämnts som satellitlokal i JOK-bladet blir förstås svårt. Men självklart finns det många andra smultronställen och små guldkorn att hitta i de övriga delarna av reservatet och i dess närhet. Görvälns naturreservat är stort, ca 1066 hektar, som sträcker sig i ett stråk från Nyaland ner mot Kyrkhamn och slingrar sig sedan norrut 8 km efter Mälarens strand med en halv upp till två kilometers bred remsa norrut förbi främst Gåsbergen, Sandvik, Hummelmora hage därefter vidare förbi Lövholmen och Skäftingeholmen. Reservatet sträcker sig sedan vidare förbi Baset mot Görvälnsbadet, Bruket, Görvälns slott och vidare upp mot Kallhällsbadet i Kallhäll.
Reservatet bildades 1995 och kommunen är ägare till 2/3 av området, och främsta syftet är att bevara och skydda värdefull natur och dessutom bevara ett välbesökt fritidsområde.
Naturen i reservatet är omväxlande med ett typiskt sprickdalslandskap med branta berg och låglänta dalar. I dalarna finns åker och hagmark och i bergspartierna klapperstensvallar, moränryggar och jättegrytor. Fina ädellövskogar byts mot hällmarksbarrskog eller myrmarker helt beroende av var i reservatet man befinner sig.
Jag tänker här beskriva några av mina smultronställen vad det gäller skådning i reservatet. Jag har fått god hjälp av både Kjell Jonsson och Ragnar Lagerkvist som dels har egna och andra favoritställen än mig i och omkring reservatet men framförallt en god artkännedom över tid, då de skådat i naturreservatet under många år.


Hur hittar man hit?

Lättaste sättet att komma åt lokalerna vid Görvälns slott är med bil eller cykel. Mälarvägen tar oss via Jakobsberg ner både till Görvälns slott, Griftegårdsängarna, och Bruket, med gott om parkeringsplatser på alla tre ställena. På helger går buss till Griftegården och sommartid trafikeras vägen ner mot badet under vissa tider på dygnet. Fina promenad- och cykelstråk sammanbinder områdena med varandra.
 Vill man mot lokalerna runt Hummelmora hage, Sandvik eller Skäftingeholmen /Lövholmen kan man välja buss 553 V från Jakobsberg, kliva av vid Vattenverksvägen, och promenera 1 km ner mot Sandviksparkeringen. Har man tillgång till bil kör man mot Viksjö via Hummelmoravägen och tar därefter in på Vattenverksvägen då kommer man ner till Sandviksparkeringen därifrån når man  Hummelmora hage och Sandviks gård och även Gåseborg. Vill man till Skäftingeholmen/lövholmen fortsätter man vägen fram till båtklubben där finns en allmän parkering. Man får inte parkera bilen ute på ön. Härifrån finns också en fin gångväg utefter Mälarens kant förbi Baset och vidare mot Bruket och Görvälns slott.
Dom södra delarna av reservatet når man bäst med en långpromenad förbi Gåsbergen och vidare på fina  välmärkta gångvägar eller stigar. Det går också att komma åt tex Nyaland genom att passera Lövsta på de mindre bilvägarna från Hässelbysidan. I den här delen av reservatet finns gott om blandskog gammal skog både av ädellövträd gran och tall äv en ängsmark med stora ekbackar insprängda med hassel och björk och gammal al. Här trivs både ugglor och spettar av olika slag. Mindre hackspett har revir här och även häckande ormvråk.


Görvälns slott

 Historien kring Görvälns slott är minst lika fascinerande som miljön där omkring. Slottet har anor tillbaka till 1300-talet.  Är man i krokarna kring slottet och skådar, är en tur i slottsparken att rekommendera.
 Dagens park kring slottet går till stora delar tillbaka till mitten av 1800- talet då man anlade en engelsk park. I slottsparken finns ett arboretum, där exotiska träd och busksorter planterats från olika delar av världen. Många finns beskrivna och uppskyltade runt om i parken. I anslutning till parken ligger också skulpturparken med sexton permanenta konstverk med skulpturer av samtida konstnärer.
 I viken nedanför slottet finns ofta gräsänder, skäggdopping, fisktärnor och annan vitfågel. För ett par år sedan översomrande en mandarinand. Bland gräsänderna finns sedan flera år tillbaka en vit anka. Förmodligen en förrymd individ. Koloniträdgården bjuder fåglarna på mycket ätbart under höst och tidig vinter. Steglits och trastar födosöker där. Hela området är handikappvänligt.


Griftegårdsängen och dammen

Området består till största delen av odlad mark. Längst i söder ligger Görvälns griftegård med en anlagd damm (en fontän gör att den är öppen året om). I dammen häckar sothöna. Dammen besöks av grå- och kanadagäss. Vissa tider på året knipa, gräsand, storskrake och snatterand. Sporadiskt även svarthakedopping. Fiskgjusen spanar efter de stora karpar som inplanterats. Väster om dammen finns ett mindre kärr som utdikades 2019. Tidigare rastade änder och vadare i vattensamlingarna på sankängen som där bildades. Dvärgbeckasin sågs flera gånger. Tofsvipor enkelbeckasiner och ängspiplärka försökte häcka. Nu är sankmarken nästan alltid helt torr. Vid större nederbördsmängder kan det dock samlas lite vatten där. Enkelbeckasin ses regelbundet men mer sällsynt efter utdikningen påträffas dvärg- och dubbelbeckasin. Varfågel kan vintertid spana från buskagen. Ett ormvråkspar häckar i området där honan är en ljus s.k. ”börringevråk”. Under vårsträcket rastar stora flockar med sånglärkor, skogs- och ringduvor och trastar på ängarna. Våren 2020 höll mindre strandpipare revir en längre tid på lokalen och i mars 2021 hördes dubbelbeckasin spela. Kärrsångare och gräshoppsångare hörs nattetid vissa år. Blåhake kan påträffas på hösten i diket som går genom området.
Hösten bjuder på sträckande rovfåglar bl.a. blå kärrhök. Under året ses även lärkfalk, tornfalk, sparvhök, duvhök och bivråk. Havsörnar flyger regelbundet över. Den bruna kärrhöken som häckar i Säbysjön födosöker här över åkrarna. Mellan griftegården och koloniområdet vid Görvälns slott ligger en träddunge (förmodligen anlagd som skydd för fasan). Inne i dungen finns ett vattenhål med öppet vatten hela året. Tydliga spår återfinns efter vildsvin som rullat runt i dyn. Gott om fasan och oftast också några gärdsmygar. Småfåglar som födosöker på åkrarna söker skydd i dungen. Väster om griftegårdskärret ligger en hage med ek och hassel (Ekhagen). Under dom senaste två vintrarna har det funnits en fågelmatning som ligger nära den grusväg som går genom området. Här har setts bl.a. stenknäck, bergfink, bofink, stjärtmes, trädkrypare, större hackspett och gröngöling. Med fördel kan man sitta i bilen utan att störa fåglarna. Blivit mycket populär plats för skådare och ”vanligt” folk.


Bruket

Kvarnbergets skidbacke med vacker utsikt över Mälaren och milsvid överblick i alla väderstreck är ett bra alternativ till Gåseborg när det gäller sträckskådning. En asfalterad väg leder till toppen dock inte möjligt att köra upp då en vägbom finns. Men cykla och vandra upp går bra. Här kan man iakttaga vår och höststräck. samt Görvälns slott och koloniträdgården.


Värmepumputsläppet

Hur hittar man hit?
Vill man skåda vid Värmepumputsläppet är det enklast att parkera vid Kalhällsbadet och gå strandpromenaden söderut ca 800 meter. Alternativt går man från Kallhälls station via Slammertorp ca 1,7 kilometer.
Värmepumpsutsläppet ligger en dryg kilometersöder om Kallhällsbadet. Lokalen är som bäst vid kalla vintrar när isen ligger på hela Mälaren. Returvattnet från värmepumpsanläggningen vid Slammertorp gör att det alltid är öppet vatten. Änder, sothöns och måsfåglar övervintrar. Ofta sitter någon havsörn på isen. Ibland ses strömstare och lite ovanligare änder som sjöorre och svärta.
Vänder man istället kosan söderut i reservatet hamnar man i Skäftingesundet med lokalerna Hummelmora hage, Sandviks gård, Koffsan, Brofästet, Lövholmen/Skäftineholmen.
Hummelmora hage och Sandvik
 Hummelmora hage med sina fantastiska hasselbuskar och de över 600 år gamla ekarna, många av dom skyddade som naturminne. Här betar emellanåt både kor och får för att hålla landskapet öppet. Runt de stora fina hasselbuskarna blommar under tidig vår den blekskära blomman vätterosen som suger näring ur hasselns rötter. Här blommar samtidigt också tibasten. I de gamla träden häckar emellanåt ugglor, spillkråka och gröngöling. Utefter strandängen ses ofta tofsvipa och storskrake. Knölsvan och gäss kommer fram med sina ungar under våren. Fortsätter man strandkanten fram eller följer gångvägen kommer man fram till Sandviks gård, också här rik lövträdsvegetation och många gamla ekar. Just nedanför gården mot ångbåtsbryggan ses ofta stjärtmesarna födosöka i lövträdstopparna, bra biotop för både mindre och större hackspett, spillkråka, gröngöling och kattuggla. Sensommaren 21 påträffades en sparvuggla här.


Koffsan och Brofästet  

Brofästet ut till holmarna (utanför reservatet) med ön Koffsan i mitten är en fantastisk fågellokal bara här kan man fastna i timmar om man kommer rätt tid på året.
Ön Koffsan som ligger mitt i Skäftingesundet mellan Skäftingeholmen/Lövholmen och fastlandet har en alldeles speciell historia Det var här Carl von Linné blev strandsatt på grund av att vinden mojnade den där midsommaraftons morgonen 1731 under en postjakt mellan Stockholm och Uppsala. Linne var då 24 år gammal när han blev strandsatt på den lilla ön. Medan hans 20-tal studentkamrater lade sig att sova eller besökte den lilla sjökrogen, passade Linné på att samla in hela 88 stycken växter från Koffsan genom sin nya undersökningsmetod linjetaxering (han stegade upp ön genom att linjärt flytta sig ca en halv meter i sidled i taget). Ingen ört eller växt undkom hans skarpa öga. En dokumentation från besöket finns i skrift som han kallade Flora Kofsöensis och originalet till den finns väl bevarad i London. Vill man veta mer om Koffsan och Carl von Linnés besök där finns ett litet Museum på Jakobsbergs bibliotek med fynd från de arkeologiska utgrävningarna som skedde där 1993. Muséet är utformat som en krogmiljö med bord och bänkar och visar föremål som är funna vid utgrävningen av sjökrogens husgrunder. Där finns också en Linnéhylla och en Linnémiljö med växtfynd. Grunden till utgrävningarna 1993 var när Norrvatten som har Görvälns vattenverk ute på Lövholmen behövde bredda eller bygga ut den gamla träbron från 1929 som tidigare funnits som förbinder öarna och fastlandet.  Det blev en ny bro för att klara kemikalietransporter ut till ön och den gamla träbron fick stå kvar bredvid vilket gör det till en perfekt skådarplats.
Att bara stå kvar på träbron och skåda är en upplevelse i sig. Tidig vårvinter är bron och brofästet med sikt över Skäftingesundet åt båda hållen en fantastisk lokal. Både bron och lilla Koffsan är en bra skådeplats för att se lekande och uppvaktande skäggdoppingar, viggar, knipor, rörhönor, sothöns, storskrakar, änder, gäss och svanar mitt i sundet och utefter kanterna. Tidigt, redan i slutet av mars början av april, står fåglarna på iskanten och väntar på att isen ska bryta upp i sundet. Många av arterna stannar kvar och häckar, och speciellt skäggdopping, storskrake, sothöna och knölsvan trivs vid brofästet och får fram sina kullar där. En del storholkar som är uppsatta i området används flitigt av skrak och knipa. Rastande gäster som salskrake och snatteränder är inte ovanliga. I vasskanterna kan vattenrallen ses och höras. Havsörn, korp, måsar och trutar patrullerar genom sundet regelbundet.
Skäftingeholmen-Lövholmen
När man väl kommit över bron befinner man sig på Lövholmen/Skäftingeholmen som ursprungligen bestod av flera öar men som genom landhöjningen förenades till en. Dock har öarna fått behålla sina ursprungliga namn. Mellan öns norra och södra del kan man tydligt se inbuktningen som är en rest av ett tidigare sund. Öarna har en sammanlagd areal på 37 hektar. Det finns en väl upptrampad visserligen lite stenig stig utefter vattnet som gör att man lätt kan transportera sig runt hela Skäftingeholmen en promenad på ungefär 2,5 kilometer.
Ute på ön som är klassad som en nyckelbiotop och väl värd ett besök, möter man en natur som är unik för Järfälla. Ön har på sina ställen ett mycket gammalt skogsbestånd med inblandad ädellövskog, gott om högstubbar, knäckta, fallna och kvarliggande träd, terrängen är på sina ställen svår att ta sig fram i om man inte håller sig till stigarna. Här trivs förstås den mindre hackspetten, som under flera år häckat här i gott sällskap av både spillkråka och gröngöling, och förstås även större hackspett. Biotopen skiftar mycket utefter var någonstans man befinner sig på ön. Ett flera 100 år gammalt barrträdsbeståndsområde som även passar för alla våra skogsmesar och vråkar växlar sedan över till gammal tidigare brukad ängsmark. Sedan i vintras har en mindre matning funnits uppsatt på ön just där ängen möter gran och tallskogen. Den har varit välbesökt av öns småfåglar och även lockat fram tofsmes, svartmes, stjärtmes, stenknäck och fasan. Utefter sjökanterna på båda sidorna av ön kan man stöta på storskrake, knipa, häger, drillsnäppa och även strömstare som under många år haft sitt tillhåll här. Ute på ön finner man också bäverhyddor, räv och grävlingsgryt. På olika delar av ön finns rådjur och naturligtvis har även vildsvinen hittat dit.
Delar av södra Lövholmen är till stor del bebyggt av Norrvatten men det finns fina områden och klipphällar utefter vattnet även där att besöka. Tyvärr har Norrvatten planer på att bygga ut vattenverket vilket med all sannolikhet kommer påverka både djur och natur på både Skäftingeholmen och Lövholmen framöver.


I söder

De allra sydligaste delarna av reservatet når man bäst med en långpromenad förbi Gåsbergen och vidare på fina välmärkta gångvägar eller stigar. Det går också att komma åt tex Nybygget och Nyaland genom att passera Lövsta och golfbanan via de mindre bilvägarna från Hässelbysidan. I den här delen av reservatet finns gott om gammal skog både av ädellövträd, gran och tall, samt ängsmark med stora ekbackar insprängda, med hassel, björk och gammal al. Här trivs både ugglor och spettar. Mindre hackspett och ormvråk häckar i området.

Karta


Visa större karta

Dagens obsar från Gåseborg