Text: Jojje Lintrup
Det finns ett antal småsjöar mellan Järvafältet och Mälaren i det vi till vardags kallar för Västerort eller nordvästra Stockholm. Lötsjön och Råstasjön ligger precis på gränsen till Järvafältet, men sedan finns också Lillsjön vid Ulvsunda, Judarn vid Åkeshov, Råcksta träsk vid Grimsta, samt slutligen Bromma Kyrksjö nära Bromma kyrka. Alla utgör fina oaser i den ändå relativt gröna förorten och förtjänar att uppmärksammas, men Kyrksjön med alla doppingar och sitt fina alträsk står i en särställning gentemot de andra.
Karta
Visa större karta
Området kring Kyrksjön kallas för Kyrksjölöten, vilket beskriver platsen som främst en betesmark [namnet är dock påhittat av Stockholms stads byggnadsnämnds namnberedning, vilket naturligtvis inte utesluter att det varit betesmark].
Men Kyrksjön var långt tillbaka i tiden betydligt större och sträckte sig ända in i Spånga socken i väster, troligtvis ända fram till gamla Vattenfallsområdet via nutida idrottsplatser och koloniträdgårdar. Dess avlopp var en dryga kilometern lång å, som följde dagens Rundkyrkoallé norrut, därefter Gliavägen och bildade Rännilskroken en kanjon eller djup dalgång. I den fanns stundtals en fors med åtskilliga meters fallhöjd.
Ån mynnade ut i Ranhammarsviken nära Attundavägen vid kanten av det nuvarande flygfältet.
Sjön hade även förbindelse med sjön Judarn i Judarskogen. Sannolikt omkring 1880 lät “snuskungen” Knut Ljunglöf, ägare till Råcksta och Beckomberga gårdar, gräva ett dike från Kyrksjön till Råcksta träsk. Resterna av detta syns fortfarande i dalen söder om Beckomberga, numera delvis bebyggt med nya radhus. Avsikten var att använda
den ökade vattenmängden i vattenkvarnen vid Kvarnviken, som ligger mellan Råcksta träsk och Kanaan. Men avrinningen kring Kyrksjön fungerade dåligt. År 1905 grävdes därför ett “stordike” i Vultejusvägens sträckning och därefter i den gamla naturliga åns sträckning mot Bällstaviken. Detta dike lades igen på 1920-talet efter att ha försetts med en kulvert. Den fortsatte hela vägen fram till Ulvsundasjön och ligger idag alltså under flygfältet. Numera avvattnas Kyrksjön till Råcksta träsk via en kulvert från en pumpstation vid Bällstavägen.
Ett besök på plats En rekommenderad fågeltur kring Kyrksjön går förslagsvis från parkeringsplatsen rakt väster om sjön, vid Vultejusvägen där en av gångvägarna in i området börjar. Väl framme vid gångvägen runt sjön, är det naturligt att gå rakt fram och ut på den alldeles nyrenoverade bryggan i den sydvästra delen av sjön. Därifrån har man utsikt över en stor del av sjön, och just där är det lättast göra bekantskap med doldisarna i sjön, smådopping, vattenrall, rörhöna, samt diverse sångare, och om man har massor med tur, skäggmes, trastsångare, eller rent av kungsfiskare?
Efter besöket på “Lilla Bryggan” går man norrut och ut på den långa spången som korsar det västra klibbalträsket. Det är en spännande sträcka där den klart dominerande rösten tillhör gärdsmygen, som har ett tätt bestånd i sumpskogen. På andra plats kan man nog kora svarthättan som också är mycket vanlig runt hela sjön.
Flera trastarter bebor skogspartierna, främst representerade av kol- och taltrast, men även rödvinge-, björk- och dubbeltrast häckar årligen. Flera par mindre hackspett är bofasta i alträsken runt sjön.
Passa gärna på att använda den lilla rastplatsen mitt på spången, där man kan sitta och avnjuta den månghövdade fågelsångskonserten på första parkett!
Efter spången följer man gångvägen fram till “Stora Bryggan” i den norra delen av sjön. Den brukas som badbrygga av leklystna barn om sommaren, men är en bra skådarplattform närhelst det är lugnt på bryggan. Var dock beredd på att folk som sitter där och lapar sol, gärna frågar fågelskådaren om dennes observationer… Från bryggan ser man ofta brunand, vigg, knipa, svarthakedopping, skäggdopping, smådopping, knölsvan, sothöna, fisktärna, fiskmås, sävsparv, ladusvala, samt tillfälliga gäster, som fiskgjuse, brun kärrhök, ormvråk och häger. Kyrksjön är idealisk för studier av svarthake- och skäggdoppingarnas säregna parningsritualer om vårarna.
Väl mätt på alla intryck av större invånare ute på sjön och dess vassar, fortsätter man vidare till den östra delen av alträsket där man kan påträffa mindre flugsnappare, kärrsångare, näktergal, stenknäck, mera
gärdsmygar, skogs- och ringduva, spillkråka, gröngöling, större och mindre hackspett, samt sparv- och duvhök som häckar i området. I strandskogarna påträffas också stjärtmes, entita, trädkrypare och ibland någon sömnig kattuggla. Längre ut mot kolonilotterna påträffas även törn-, busk-, härm-, ärt- och grönsångare, svartvit flugsnappare, bofink, steglits, löv- och gransångare, järnsparv, rödhake, domherre, m.m.
Längs ner i sydväst kan man antingen förlänga promenaden runt den östra delen av reservatet, och gå i den torrare blandskogen, på motionsspåret som sträcker sig till Åkeshovsbadet, där det vänder och går tillbaka längs Spångavägen fram till kolonilotterna, där man återansluter till gångvägen söder om sjön. Sista biten av gångstigen passerar ett öppet fält, och därefter en liten anlagd inhägnad damm där kommunen ”odlar” vattensalamandrar och andra groddjur. Det sammanlagda antalet fågelarter som noterats genom åren ligger på ca 160.
Ljumma nattpromenader
Går man samma runda en ljummen sommarnatt, får man verkligen uppleva många spännande möten. Då, när alla motionärer och lattemammor ligger och pyser i sina bingar, vågar sig däggdjuren fram, så att man inte sällan stöter på grävlingar, rävar, rådjur, ekorrar, ett otal fladdermöss, tusentals insektsstora amfibieungar på väg ut i markerna, samt, om man har tur, en mård eller rent av ett lodjur på jakt. Allt ackompanjerat av en kör av nattliga ljud från trastar, näktergalar och andra nattsångare, kväkande änder, groddjur och pickande rallar.
En riktig djungelkänsla mitt i förorten!
Kyrksjön bjuder alltid till, oavsett årstid!
Man går alltid därifrån med någon behållning. Att området är lättillgängligt gör att man inte behöver anstränga sig för att göra ett besök, en handkikare runt halsen är allt man behöver! Till de få nackdelarna med reservatet är de många ofta framfusiga motionärerna som föredrar att springa runt den lättsprungna sjön, istället för på
motionsspåret som är mer kuperat, samt de skränande barnen som dels håller till på stora bryggan, och dels hörs från förskolan vid Vultejusvägen.
Ingen större matning annat än det folk har i sina fickor existerar dessvärre (eller dessbättre) vid Kyrksjön. Kanske det beror på det vanliga problemet med råttansamlingar, som man vill hålla bort från grannskapet.
För mig personligen, som har gjort mina första riktigt fina fågelobservationer i den lilla sjön, när jag bodde i ”runda husen” under min Beckombergatid på 70-talet, är Kyrksjön en liten pärla. Jag går fortfarande dit flera gånger i månaden, när jag inte hinner ta någon längre tur på Järvafältet, i sällsskap med redaktionshunden Nappe.